2030 i sikte – hur når vi de globala målen?

Med helhetssyn och gemensamma krafter ska vi nå de globala målen för hållbar utveckling år 2030. Svenska FN-förbundets seminarium inför FN-dagen 2019 blev ett tillfälle för reflektion och diskussion om arbetet för de globala målen i FN och på hemmaplan: Med 2030 i sikte, hur ska vi hinna nå de globala målen?

Firandet av FN-dagen den 24 oktober inleddes traditionsenligt med Svenska FN-förbundets seminarium den 23 oktober i Stockholms konserthus. Ett tillfälle att visa sitt stöd för FN-samarbetet och reflektera över läget i världen sade Svenska FN-förbundets ordförande Annelie Börjesson i sitt välkomsttal. Den stora frågan för dagen var: Hur vi, med år 2030 i sikte, når de globala målen för hållbar utveckling?

Utrikesminister Ann Linde inledde och fokuserade på oroshärdar runt om världen såsom Syrien, Jemen, Venezuela, Nordkorea, Myanmar och det stöd, både politiskt och ekonomiskt, som Sverige bidrar med. Hon talade om FN:s utmaningar och om vikten av multilateralism som det främsta verktyget att värna om vår gemensamma framtid. Utmaningar som alla berör mänskligheten och måste lösas genom samarbete över nationsgränserna.

Näste talare var Jan Eliasson, ordförande för Sipri och tidigare vice FN-chef. Han var med och tog fram Agenda 2030 mellan åren 2012 och 2016. De globala målen skulle vara och är i grunden universella. De gäller nationellt och lokalt. De är handlingsplaner för både rika och fattiga länder. Till skillnad mot de tidigare åtta millenniemålen som fokuserade på utvecklingsländerna. Målen i Agenda 2030 hänger ihop i ett dynamiskt förhållande. Som exempel tog Eliasson mål 6, rent vatten och sanitet. 790 miljoner människor lever utan rent vatten. Uppnår man detta mål dör färre personer i dysenteri och uttorkning. Det ger i sin tur resultat på andra mål: Barnadödligheten går ned, mödrars hälsa förbättras, jämställdheten mellan kvinnor och män ökar, utbildning förbättras liksom extrem fattigdom minskar. Det är grundläggande förutsättningar som banar väg för fred, utveckling och tro på mänskliga rättigheter. Alla måste mobiliseras, i synnerhet näringslivet med sina industrier och universiteten med forskning och vetenskap. De globala målen för hållbar utveckling kan ses som ett ’survival kit for humanity’ (ett överlevnadskit för mänskligheten). Eliasson betonade dock att han är en försiktig optimist.

Paneldiskussion

Det är endast elva år kvar innan år 2030 när de globala målen för hållbar utveckling ska vara uppnådda. FN:s generalsekreterare António Guterres varnar för att utvecklingen går för långsamt och till och med går åt fel håll i vissa fall. I en namnkunnig panel, som bestod av Lars Eliasson, Olof Skoog, Sveriges FN-ambassadör, Per Olsson Fridh, statssekreterare internationellt utvecklingsarbete, Lars Niklasson, forskare i statsvetenskap Sieps och Linköpings universitet, Emma Ihre, hållbarhetschef Mannheimer Swartling, ledd av Svenska FN-förbundets generalsekreterare Petra Hallebrant, diskuterades frågan: Räcker de globala målen för att vi ska kunna skapa den här omställningen som samhället kräver? Agenda 2030 är, å ena sidan, ett starkt verktyg och handlingsplan men, å andra sidan, är den otydlig och behöver utvecklas. Den räcker som styrmedel, om länder åtar sig att genomdriva målen. Allas engagemang krävs, inte bara regeringars, utan även ungdomars starka engagemang, liksom näringslivets, bankers och pensionsfonders. Gemene man kan bidra genom att ställa krav. Utmaningen är att få länder att förstå att det är bra för det egna samhället men det kräver en attitydförändring. Det gäller att inte bara fokusera på en sak utan allt hänger ihop.

Prisutdelning

Dagen avslutades med prisutdelning till Årets FN-supporter som tilldelades Torsten Larsson från Tingsryd som varit föreningen trogen i 34 år och visat stort engagemang i Svenska FN-förbundets projekt ”Minor” (tidigare ”Röj en mina”). Årets FN-vän blev Olof Skoog för hans mångåriga arbete för Sverige inom FN. Olof Skoog tackade genom att citera astronaut Neil Armstrong som vid ett besök i FN-skrapan efter sin månfärd 1969 sade: ”Nu har vi lärt oss hur vi lämnar jorden. Nu måste vi lära oss att leva på jorden.”

Förutom sång, musik och dans bjöds besökarna på ’upcycled’ FN-kaka. Hållbarhetskocken och goodwill-ambassadören Paul Svensson bakade årets äppelkaka genom att återvinna en kaka från dagen innan. Paul brinner för återvinning och hållbarhet och vill ge något som inte har något värde, ett nytt eller högre värde.